» HEM
» NYHETER
» REJTING
» AKTIVITETSPLAN
» INFORMATION
» LÄNKAR
» FORUM (
17 okt)
» ARKIV (
nytt fönster)
Rödeby Open - För de med Krösus Sork i hjärnan - Del II
den 6 augusti 2008
Lite drygt halvvägs in i turneringen hade Patrick tagit 3 av 4, jag och Pierre 2.5, Angelina 2 och Hjerpe 1. I femte ronden mötte också Patrick Mladen Gajic och kom till synes mycket angenämt ut i en pseudo-trompowsky. På väg mot himlen gick dessvärre fel, förmodligen pga. Att Patrick skitit i rockad för tredje gången av 5 möjliga, och första torsken var inkasserad. Jag mötte den levande legenden Alf Isaxon och inte helt oväntat blev det ohälsosamt aggressivt spel med rockad åt varsitt håll med efterföljande bondeanstormningar. Jag hann dock först och till sist kunde mina springare indirekt stänga in svarts dam och vinsten var säkrad ett par drag senare. Alf avslutade analysen med att konstatera att oavsett hur många gånger jag kommer vinna eller förlora mot honom kommer jag alltid ha 1209 i ranking. Pierre stod marginellt bättre under större delarna av partiet men fick till sist finna sig i en sund remi mot Gert Lyngsjö. Angelina hade lite oflyt med lottningen och fick möta sin tredje i rad på 2000+ i Thomas Olsson och förlorade efter en jämn sicilianare. Hjerpe mötte den av Angelina detroniserade Jan Persson och förlorade efter ett mattforcerande damoffer.

I sjätte och näst sista ronden mötte fick jag möta hemmaspelaren Håkan Greiff, 2282. Efter en liten öppningsmiss från min sida fick vit ett ganska varaktigt initiativ och efter en del bluff-rufflar-försök från min sida slog vits angrepp igenom och jag fick notera min första förlust i turneringen. Patrick mötte Dragan Lalic, 1808 och visade upp sitt breda teoretiska kunnande i en Caro-Kann som svart där han tidigt tog över initiativet och tog en bekväm seger. Pierre stod kanske för turneringens mest omtalade parti då han i blott 12 drag pulvriserade (hade varit matt i 13) veteranen Leif Svensson, 2210 i en vild ponziani. Uppenbarligen lite väl vild för svarts bästa. Varenda gång jag gick ut i analysrummet under mitt parti såg jag Pierre sitta där, stolt som aldrig förr, och visa upp partiet med en ring av överentusiastiska anhängare. Angelina besegrade den gamle SK Framåt-bekantingen Lars Folkesson, (numera Torsås SK) sedan hon tidigt vunnit pjäs och aldrig släppt in svart i partiet. Hjerpe mötte vår rumskompis, Erik Kasselstrand och föga förvånande togs en sund snabbremi efter att ha återgett en scen ur filmen “Sökarna” och kommit fram till att de tillsammans har mycket framför sig. Okej.

Inför slutronden hade glasrikarna således samlat på sig följande poäng: Patrick och Pierre 4, Emil 3.5, Angelina 3 och Hjerpe 1.5. Patrick fick möta Emils på senaste tiden återkommande nemesis Conny Holst. Det blev en argsint trompa med rockad åt varsitt håll där Patrick fick ett visst angreppsförsprång och offrade pjäs vilket inte antogs. Svart kunde dock inte skapa tillräckligt med motspel mot vits kungställning och bara några drag senare stod han inför ogarderbar matt. Pierre mötte Lennart Wahlström och var lite pressad under hela partiet. Slutligen rök en pjäs och Pierre såg sig tvingad att ge upp genom att sträcka fram en näve sill. Jag mötte jämnårige Christoffer Stenman, 1801 och var inställd på en sund snabbremi då mitt huvud var i en smula ofrom av ännu okända anledningar. Efter 10 drag hade Angelina dock vänligheten att berätta för mig att jag var tvungen att vinna så att hon kunde ha chans på ensamt rankingpris. Jävla fan tänkte jag nog och fick försöka omvandla världens mest harmlösa uppställning till något skojigt och lyckades delvis. Dessvärre missade jag en av mänsklighetens allra tråkigaste avbytemanövrerr genom tiderna och stod inför ett väldigt remiaktigt slutspel där jag ställde in vinstförsöken efter att ha spanat på Angies svåra partiläge. Angelina nobbade tidigt ett remierbjudande från hennes 150 poäng högre rankade motståndare (önskar att jag varit lika ball som för 6 år sedan) och spelade upp en till synes bra men känslig ställning med bonde mer. Motståndaren fick tyvärr in den fruktade kompensationsspelet och kunde byta ner till ett slutspel med två merbönder, även om de olikfärgade löparna gav svart hopp om vissa remichanser. Partiet kanske gick att hålla i teorin men i svår tidsnöd fick Angelina dessvärre se först en bonde, sedan ett torn ryka varpå hon gav upp turneringens sist färdigspelade parti. Hjerpe fick möta snabbspelade Ingvar Jiretorn och gav sig fan på att spela snabbare än honom. Detta delmål lyckades till sist väl, än bättre var väl trots allt att han även vann partiet och kunde reparera en i övrigt medioker turnering.

Slutledningsvis gjorde Patrick en stark insats med 5 poäng och en delad sjätte plats (12:a efter särskiljning) bland de 71 deltagarna. Jag spelade genomgående halvtaskig schack och kände mig fortfarande schackseg efter världens längsta turnering - Junior-SM. Både jag och Pierre tog 4 poäng och slutade på delad 20:e plats (21:a respektive 25:a). Angelina gjorde en klart godkänd turnering poängmässigt men kanske framförallt en imponerande insats spelmässigt. Slog en 2000+, avböjde remischackar mot en 2100 och spelade i allmänhet kaxig och bra schack. Hjerpe tog sin vana trogen 2.5 poäng och kunde således inte riktigt följa upp sin starka andraplats i klass II i SM.