Sommaren 1952 sjösattes ett projekt som kom att få stor betydelse för den schackliga utvecklingen i Skåne. Då föddes Allskånskan, en elitserie, som drevs gemensamt av de tre skånska distriktsförbunden under inte mindre än 17 säsonger.
Allskånskan var en unik företeelse. Inte nog med att den var resultatet av ett samarbete mellan tre olika distriktsförbund, den attraherade också klubbar och spelare i dittills okänd utsträckning. Det allmänna tävlingsutbytet var mycket tunnare än idag och även om utbyte över distriktsgränserna naturligtvis förekom skedde det inte under så regelbundna former som det här var fråga om.
Initiativet kom från Helge Bertulf, dåvarande ordförande i Nordvästra Skånes Schackförbund som hade bildats år 1950 i samband med en utbrytning ur Skånes Schackförbund. Vid ett sammanträde i Eslöv den 8 juni 1952 drog man upp riktlinjerna för serien som skulle bestå av åtta lag. Redan året därpå utökades antalet till tio.
Tävlingskommitténs idéer om att införa ett nytt poängberäkningssystem med 2 poäng för vunnet parti och 1 för remi slog dock inte igenom och efter några år återgick man till det gamla. Man försökte också, efter mönster från fotbollen, vänja folk vid 2 poäng för vunnen match och 1 för oavgjord match istället för som tidigare 1 respektive ½. Även detta var svårsmält och i tidningsurklipp långt in på 1960-talet användes fortfarande de gamla beräkningsgrunderna.
Speltiden i Allskånskan var sex timmar. Man skulle göra 50 drag på två och en halv timme samt därefter tio drag i halvtimmen. I övrigt följde man de tävlingsbestämmelser som gällde i Skånes och Nordvästra Skånes Schackförbund. Anmälningsavgiften var 25 kronor och resefördelning tillämpades.
Tre lag flyttades ner och ett gick upp från respektive distriktsserie i Skåne, Nordskåne och Nordvästra Skåne. Under årens lopp kom två Smålandslag att dela (sic!). Det var Markaryds SK och Älmhults SK som båda tillhör Nordskåne.
I den allra första serien deltog Malmö AS, Malmö SS, Lunds SK, Landskrona SK, Hälsingborgs ASK, Hälsingborgs SS och Kristianstads SK.
Laguppställningarna finns i behåll. De innehåller många välkända namn, vilka, eftersom detta var före rankingtalens införande, var placerade efter, som det hette på den tiden, ”känd eller förmodad spelstyrka”:
Malmö AS: Inge Johansson, Johan Nilsson, Simon Krenzisky, Arthur Olsson, Günther Krenzisky, Göte Nilsson, K Frantzén, Sven Asker.
Malmö SS: Erik Mossborn, Stig Härwell, Per Rosdahl, Agne Hammartång, Erik G Persson, Johan Regenholz, Åke Nilsson, D Kjellander.
Lunds SK: Ored Karlin, Allan Nilsson, Karl-Gustav Johansson, Gunnar Jeppson, Pär-Erik Back, G Mauritzson, W Andersson, Karl-Erik Olson.
Landskrona SK: Bertil Ahlgren, Gösta Karlsson, Curt Åkesson, Werner Frank, Detlef Schultz, Thure Nilsson, Åke Karlsson, Åke Roth.
Hälsingborgs ASK: Tell Carlsson, John Strömberg, Sture Lindkvist, J Bengtsson, Erik Holm, Herbert Westergren, Birger Olsson, R Johansson.
Hälsingborgs SS: Bengt Ekenberg, Harald Nilsson, Sigfrid Nilsson, Ove Carlsson, Allan Rosqvist, A W Olson, H Rundqvist, Willy Karlsson.
Hässleholms SK: Lars Grönlund, Sture Berg, Gunnar Plato, Karl Lassen, Gösta Lundberg, Mats Lindholm, Dieter Schmidt, Egon Lundvall.
Kristianstads SK: Lauri Knuutinen, Oscar Norberg, Ture Lundahl, Arne Andersson, Kurt Åkerman, Evald Nilsson, Sixten Månsson, Lasse Larsson.
Flera har av naturliga skäl ställt undan pjäserna för alltid, men några är fortfarande aktiva, i den ursprungliga klubben eller någon annan.
Störst och starkast var Malmö AS, som på 50- och 60-talet intog en dominerande position i skånskt schack. Navet i klubbens verksamhet var den legendariske Simon Krenzisky, en eldsjäl som långt in på ålderns höst var en mycket stark spelare. Säsongen 1955-56 tog han 8 poäng av 9 möjliga i serien, och vid SM i Västerås 1959, blev han, 66 år gammal, pristagare i mästarklassen.
Rader av goda spelare tillkom under årens lopp: Allan Nilsson, Kjell Santesson, Rolf Martens, Anton Fridh m fl.
Under Allskånskans första 12 säsonger vann Malmö AS åttan sånger. Säsongen 1960-61 utgjorde kulmen med 9 vunna matcher och endast 14½ förlorade partipoäng. De första åren var det bara Lunds SK och Hälsingborgs SS som förmådde bjuda ordentligt på motstånd. Lund vann serien 1954-55 och HSS 1959-60.
MAS’ andralag tillbringade 14 säsonger i Allskånskan med tre fjärdeplaceringar som bästa resultat. Ett år hade man t o m ett tredjelag i serien.
Skånes Schackförbunds andra flaggskepp var Lunds ASK, nybildad 1956. LASK gjorde entré i Allskånskan med buller och bång säsongen 1957-58. På första bord fanns en ung och okänd förmåga vid namn Per-Olof Höllfors som utan ett spår av respekt tog massor av poäng mot de etablerade toppspelarna. Debutåret slog man Malmö AS med 5½-1½ och tog nio raka vinster. Året därpå segrade man med samma siffror mot MAS och vann serien på nytt trots ett svidande nederlag mot Hälsingborgs SS.
Det kan ha sitt intresse att kasta ett öga på den första LASK-uppställningen:
Per-Olof Höllfors, Jan Roth, Knut Rang, Sven Asker, Gunnar Staf, Mats Lindholm, Jan Frise, Dan Cederberg. Senare tillkom spelare som Kjell Krantz, Magnus Wahlbom, Rolf Martens, Göran Broström m fl.
Under lång tid hade LASK gratis rekrytering i form av spelare från hela södra Sverige som kom till lärdomsstaden för vidare studier. Numera är förhållandet annorlunda och folk är sina moderklubbar trogna i en helt annan utsträckning än förr.
I mitten av 60-talet inleddes den storhetstid som skulle komma att vara hela 70-talet och Lunds ASK vann Allskånskan de de (sic!) fem sista säsongerna. Ett av åren gick för övrigt andralaget in på silverplats.
Totalt redovisar Malmö AS 8 seriesegrar, Lunds ASK 7, Helsingborgs SS 1 och Lunds SK 1. MAS’ facit omfattar dessutom 6 andraplatser, 1 tredjeplats och 2 fjärdeplatser.
Ledande klubbar i Nordvästra Skåne var Hälsingborgs SS, Landskrona SK samt Hälsingborgs ASK.Den (sic!) förstnämnda, med Bengt Ekenberg och senare även John Ljungdahl i spetsen, svarade alltid för habila resultat: 1 förstaplats, 3 andraplatser och 8 tredjeplatser.
Något i skuggan av HSS var Landskrona. 60-talet var särskilt intressant, eftersom man under några år hade en arg lokal konkurrent i SK Kamraterna. Bästa allskånska placeringar för Landskrona SK var två andraplatser medan Kamraterna blev fyra säsongen 1962-63. HASK:s bästa resultat var ett par femteplatser.
HSS brukade för övrigt utmärka sig i poängplockarligan. Titta t ex på säsongen 1964-65:
John Ljungdahl, HSS och Dan Cederberg, LASK 7½, Bengt Ekenberg, HSS, Bertil Andersson, HSS, Gunnar Ekroth, MAS och Stig Olausson, HSS 7 etc.
Nordskåne var kanske det distrikt som hade störst glädje av Allskånskan. De främsta klubbarna, Kristianstads SK och Hässleholms SS, knep under årens lopp var sin andraplats och vardera två tredjeplatser. Kontakten med storstadslagen bar således god frukt.
Flera av de 32 lag – 10 från Skåne samt vardera 11 från Nordskåne och Nordvästra Skåne – representerar klubbar som inte längre existerar. SK Kamraterna, Landskrona blev inte långlivad och i dagens allsvenska tabeller letar man förgäves även efter Älmhults SK, Kvidinge SS, Lönsboda SK, Plåtförädlingens SK (Helsingborg), Bjärnums SK, Jonstorps SK och Berga SK (Helsingborg).
En av de här nämnda har emellertid klarat sig. Det är Plåtförädlingen som via en serie namnbyten lever vidare under beteckningen HG-Schack (HG står för Helsingborg och Gantofta).
Den sista upplagan av Allskånskan spelades jämsides med den första versionen av den moderna Allsvenskan. Trean i Allskånskan var direkt kvalificerad till division I vilket säger en del om seriens status. Sluttabellens topp bär vittnesmål om ett kommande hegemoniskifte i rikets tredje stad:
1) Lunds ASK 16, 2) Hälsingborgs SS 15, 3) Limhamns SK 13, 4) Malmö AS 12… |
