|
|
|
|
|
| Tungviktsmöte trots nerbantat Glasriket |
| den 22 mars 2009 |
Någonstans i Skåne tågade sju hänsynslösa krigare in i Viktväktarnas enorma lokaler, redo för strid, redo för kamp.
En extra eloge för Bara Bönders trevliga arrangemang med rymlig spelplats och ett gediget saftkalas. Men då vill jag givetvis inte ta udden av alla inrökta, unkna källare jag har haft äran att spela i. Trots att den åttonde spelaren inte kunde komma på grund av märkligt sinnestillstånd bjöd Glasriket på fantastiskhet.
1. Christin Andersson, 2257 - Percy Fransson, 2232 0-1
2. Rick Burmeister, 2211 - Patrick Fransson, 2149 ½-½
3. Roland Thapper, 2064 - Emil Lindahl, 2098 ½-½
4. Peter Zakariasen, 2005 - Jörgen Blixt, 1943 0-1
5. Håkan Lyngsjö, 1972 - Anton Gummeson, 1918 0-1
6. Gary Olsson, 1924 - Björn Klasson, 1894 - 1-0
7. Per Eisele, 1799 - Angelina Fransson, 1784 0-1
8. Världens bästa spelare - Victor Hjerpe 1-0
Först klar blev poängmaskinen Angelina som i skandinaviskt parti som vit garderat upp sin d4 bonde till oändlighet och därefter måttat ett gigantiskt knytnävsslag mot svarts långrockerade kung. Efter medioker analys verkar det som om Angelina kunde offrat sin dam för torn och pjäs för massivt angrepp men valde att briljera på annat håll. När motståndaren förstod att han låg under med asmkt material gav han upp och alla i Glasriket vrålade av glädje inombords.
Kort därefter blev undertecknad klar då Håkan offrat lite dubiöst mot min fianchetterade kungsställning. I mången drag kunde svarts löpare på h3 göra otäcka avdragsschackar men efter sakteliga konsolidering och en begynnande jättetidsnöd för Håkan gav han upp då angrepsschanserna tycktes obefintliga. Skönt för mig som i vanliga fall är riktigt usel på det här med schack.
Percys parti började riktigt skoj då svart valde den superskarpa varianten Philidors försvar. Sedermera fick svart för sig att att tornet på h8 var värt att offra och fick se sin ställning sakta men säkert ihopkrossad av Percy "Karpov/tomten" Fransson.
På fjärdebordet visade Jörgen var skåpet skulle stå genom att låta vit tvinga upp hans kung på e7. Väl där utförde Jörgen ömsom geniala ömsom sådärsmarta drag tills han i sin motståndares tidsnöd "offrade" kvalitet. Istället för att vinna valde vit att förlora och stod helt plötsligt med pjäs under för ingen kompensation. Jörgen förde sedan säkert hem segern till allas förvåning. Bra jobbat!
Patrick kände för att strunta i sin vanliga öppningsrepertoar som han inte ändrat på 20 år och fläskade på med skandinaviskt försvar mot Rick Burmeister. Burmeister som antagligen kommer från Alstermotrakten eftersom Björn hade hört att nån med det namnet hade bott där. När Patrick tryckt på för Kung och fosterland kände sig vit nödgad att offra. Väl så tänkte Patrik och spelade sin vana trogen fantastiskt men lyckades inte riktigt knyta ihop magtarmarna till en korv i tidsnöden. Partiet slutade remi.
Björn fick upp en hyfsad kungsindisk ställning och harvade på med briljanta idéer och märkliga manövers. Någonstans på vägen gick det fruktansvärt fel och trots vissa spännande chanser fick Björn erkänna sig besegrad men var trots det på gladlynt humör. Det är ju inte varje dag man får spela schack trots allt!
Emil spelade remi.
Så till slut blev Glasriket segrare i den sista lagmatchen för den här säsongen och detta firades med pizza och läsk/apelsinmer på en närliggande joint. Stämningen har nog aldrig varit så god som idag då vi satte oss i vår minibuss och sedvanligt stannade på Lasse D:s butik för att inhandla diverse smaskigheter. Detta bekräftades också när Percy från förarsätet vände sig om lite tårögd och lite rosig om kinderna och säger de väl valda orden:
"Vi är väl kompisar va?"
Tack för mig och tack till vårt underbara Glasriket :)
Vid tangentbordet
Anton |
|
|
|
|
|
