|
|
|
|
|
| Glasrikets SK seriesegrare |
| den 21 mars 2004 |
Efter en oerhört spännande match lyckades Glasrikets SK med bedriften att vinna den svåra bortamatchen mot Hultsfreds SK med 5,5-2,5. och det var precis vad som behövdes för att vinna serien. Det var ett beslutsamt gäng schackspelare som begav sig till Hultsfred för den sista och direkt avgörande seriematchen denna säsong.
Förutsättningarna var följande: 2a platsen i serien var redan klar. Vinst och minst 5,5 partipoäng behövdes för att vinna serien. Psykologiskt hade vi fördel med allt att vinna och inget att förlora (mer än ratingpoäng)Hultsfred behövde ”bara” 3 poäng och det är lätt till i en sådan situation att ”fegspela” och inrikta sig på remispel. Direktiven var givna. Spela skarpt och följande hände:
Först klara var bord 7 Bengt Qwarfort – Alf Karlsson. Alf spelade Stonwalle och fick en bättre ställning. Efter 17 drag och dambyte på e3 satte Alf in ”dödsstöten” trodde jag och flera med mig, med en springaregaffel (f2) på ogarderade Ld3 och Th1. Detta hade Bengt förutsett och spelade Lxh7+ -Kxh7 följt av 0-0!! i 20e draget. (fanns det kvar?) Materiellt utjämnat och stort psykologiskt övertag, som slutade med vinst efter 35 drag. 0-1.
Detta skedde ganska nära första tidskontrollen och klara nästan samtidigt blev ytterligare 3 partier. Patrick Fransson spelade Trompowsky mot Stephan Kring på bord 1. Patrick fick upp en bra ställning med anfall mot svarts orockerade kung. När dessutom Stephan ägnade sig åt spel på fel planhalva (damflyglen) kunde Patrick offra pjäs för 2 bönder och några drag senare offra en pjäs till med överlägsen ställning och uppgivet efter 25 drag. 0-2.
På bord 5 spelade Jörgen vit mot Daniel Sjöberg. Det blev sluten sicilian med ganska direkt anfall på kungsflyglen. Typiskt Jörgen, men detta var kanske i tidigaste laget. Jörgen kunde offrat torn för löpare på h5 och fått farligt angrepp, men valde en annan väg och lyckades fånga Daniels vitfältslöpare, men det kostade sammanlagt 4 st. bönder efter några drag och lite senare hela partiet. 1-2.
På bord 6 spelade Björn Klasson en suspekt gambit (e4-d5, exd5-c6, dxc6-Sxc6) mot Kent-Åke Sköld. Björn spelade väldigt skarpt och aggresivt, Kent-Åke spelade för passivt och fick snart en sämre ställning för den erövrade bonden. Björn anföll på kungsflyglen, öppnade g-linjen, offrade tornet på g2 (som förvisso inte gick att ta) i 24e draget. Tornet tog även h2 bonden och sedan var det slut efter ytterligare några drag. 1-3.
På bord 3 spelade Pierre stabilt mot Patrik Lindborg och stod marginellt bättre mest hela partiet. Efter 40-dragkontrollen hade en remiställning uppstått, och partiet togs remi. 1,5-3,5.
I detta läge hade Percy Fransson fått rejält övertag mot Håkan Frisén på bord 2. Detta skedde efter en fransk öppning, där Percy snabbt kommer lite bättre. Strax innan tidskontrollen beslutar sig Percy för att offra en bonde för att ”röra till” ställningen. Vid 40-dragkontrollen tror
Håkan att han har Percy i ett mattnät, men en förbisedd springarschack innebär vinst av en löpare och trots matthot på alla håll och kanter lyckas den svarta kungen hitta ut och Percy vinner partiet. 1,5-4,5.
På bord 8 hade, vid denna tidpunkt, Torgny Klasson fått upp en vinstställning mot Anders Frost. Torgny kom dock dåligt ut i en sicilian och fick försvara sig tidigt och tvingades även flytta kungen till f8. Anders lyckades inte utnyttja sin fördel utan snart hade Torgny fått fart på sina pjäser och hamnade så småningom i ett tornslutspel med bonde över. Detta förde han med säker hand till vinst efter 5,5 timmar. 1,5-5,5.
Därmed var seriesegern klar. I mitt eget parti på bord 4 mot Fabian Beijer, fick Fabian tidigt övertag. Det blev varken skarpt eller aggressivt från min sida efter d4-Sf6, Sf3- Fabian verkade dock inte våga angripa och efter våldsam tidsnöd vid 40 drag hade jag utjämnat ställningen. Efter 45 drag i vårt parti var övriga partier klara och vår serieseger i hamn, så jag bjöd remi, men Fabian avböjde (?) Hade vi spelat så länge tyckte han vi kunde spela lite till. Partiet fortsatte med lite dålig skärpa från min sida och slutade med vinst före Fabian efter 73 drag och mindre än 1 minut kvar på båda klockorna. Men vad gjorde det?
Det är en av mina mest lättaccepterade förluster under schackkarriären, fast jag blev något ställd när Fabian avböjde remibudet.
Sammanfattningsvis:
| Stephan Kring | 2212 | Patrick Fransson | 2144 | 0-1 | | Håkan Frisén | 2112 | Percy Fransson | 2183 | 0-1 | | Patrik Lindborg | 2041 | Pierre Fransson | 1920 | ½-½ | | Fabian Beijer | 2011 | Per-Åke Johansson | 1978 | 1-0 | | Daniel Sjöberg | 1974 | Jörgen Blixt | 1944 | 1-0 | | Kent-Åke Sköld | 1954 | Björn Klasson | 1926 | 0-1 | | Alf Karlsson | 1892 | Bengt Qwarfort | 1861 | 0-1 | | Anders Frost | 1789 | Torgny Klasson | 1835 | 0-1 |
Per-Åke Johansson |
|
|
|
|
|
